Jag överlevde...

Operationen gick bra och jag kom därifrån levande.

Först sprayade läkaren in bedövning, blå bedövning. Som kom ut lika blå. Ja inte allt, bara överflödet.

Därefter kom en sköterska och hämtade mig, gav mig en hög med "kläder" och sa:

"Du kan byta om här inne. Sätt på dig rocken med skärp. Strumpor, trosor och BH behåller du på". 

Så jag bytte om till den otroligt tjusiga operationsrocken, mössan och de blå skoskydden (läs strumpskydd) Sen fick jag sitta ner i ett väntrum i ett par minuter.

Därefter blev jag visad till operationssalen. Där inne var det tre otroligt gulliga skjuksköterskor, eller tanter. Det kändes som om de hade varit där sedan sjukhuset öppnade eller nåt. De satte en sån där grej på mitt finger som kollar pulsen och kollade blodtrycket.

Sen kom doktorn in med en pannlampa i pannan. Då var det dax för tamponad! Tamponad var jättelånga smala kompresser eller hur man ska förklara det. De var ca 1,5 cm breda och jättelånga. De var dränkta i någon form av bedövningsmedel. Med hjälp av en läskigt stor stålinstrument, tryckta han in en av dessa i varje näsborre. Ganska obehgligt faktiskt. Dessa skulle jag ha i näsan i 10 minuter.

10 minuter gick ganska fort eftersom sjuktanterna var mycket bra på att få tiden att gå.

Sen kom pannlampan tillbaka igen. Nu börjades det snacka om massa milliliter hit och dit och jag fattade ingenting. En sköterska hjälpte pannlampan att få på ett par gigantiska operationshandskar.

Därefter kom han bort till mig och drog ut vad som kändes var en meter av tamponad.

"Jaha, det här ser ju bra ut. Nu är det bara det sista kvar. Först kommer jag spruta in lite mer bedövning och sen sätter vi igång och bränner. Kan jag få be dig att blunda?"

"Ja, det gör jag så gärna!" sa jag.

"Den här bedövningen kan ibland göra att man får hjärtklappning"

Pannlampan hann knappt avsluta meningen innan det kändes som om mitt hjärta höll på att boxa sig ut ur min kropp.

"Ja oj, du fick visst lite hjärtklappning av det här ser jag. Mår du bra?"

"Ja jag känner det!"

"Så nu börjar pulsen se bra ut igen. Då kör vi igång. Det kan knacka och spraka lite, men det är helt normalt.

Någon minut senare var allt över och jag kunde andas bättre än jag någonsin gjort förut!

Nu känns det lite som om jag tagit för mycket nässpray eller som om jag har andats in viksblå genom näsan eller nåt. Blöder lite näsblod fortfarande, vilket jag inte gjort någon gång förut i hela mitt liv! Så det är en ny upplevelse.

Ska bli såååå spännande att sova!