Konstig känsla

Det var en konstig känsla att träffas igen efter drygt 6 veckor. Trots att vi haft daglig kontakt så var jag nervös när jag åkte för att hämta honom. Det var som om vi träffade för första gången, som om vi var på vår första dejt. Båda var både nervösa och blyga hela vägen hem. Det kändes som vi var främlingar fast ändå inte.

Den underliga känslan hade fortfarande inte försvunnit helt imorse när vi skildes åt. Men jag hoppas att den kommer försvinna snart. Kanske att den försvinner när vi fått lite mer tid tillsammans, bara vi två. Men det blir nog inte ikväll, för J är på en middag med grabbarna han varit iväg med och kommer hem ganska sent tror jag. Så vi får nog stå ut med den här känslan någon dag till.

Hoppas för allt i världen att jag kan sova i natt! Innan jag träffade J så gillade jag inte att sova bredvid någon, så det tog lite tid för mig att vänja mig. Nu har jag åter igen hunnit vänja mig vid att sova själv och måste "lära" mig att sova bredvid honom igen. Hoppas bara att det går snabbare den här gången.

Ha en bra kväll fina ni!