Klockan var närmare 13.30 tror jag när jag tog samtalet. En kvinnan sa att hon hade varit inne på familjelivs hemsida och därifrån klickat sig vidare till olika "trådar". Hon hade tillsist hamnat på en tråd på flashback.se där en ung man skrev att han skulle ta livet av sig och att han nu la upp bilder med några sekunders mellanrum på någon ftp. Jag fick adressen och slängde mig bort till en annan dator och letade upp det hon pratade om. En fruktansvärd syn mötte mig. En ung man visade sitt självmord live. Jag klickade mig frebrilt igenom bilderna för att få grepp om händelsen. Var det på riktigt? Var det i Sverige?
Sen kom det fler samtal. Jag hade då förstått att det här är på riktigt. Jag fick uppgiften att sitta kvar och kolla igenom bilderna, medans mina kollegor gjorde allt de kunde för att få fram vilken adress den unga mannen befann sig på. Det var en fruktansvärd syn att se hur hans ansiktsfärg förändrades och hur han tillsist var alldeles stilla. Inte en enda rörelse till. Jag kände mig tom. Jag ville ju hinna hjälpa honom!
Tack vare allmänhet som ringde in fick vi fram adressen. Men tyvärr var det för sent och mannens liv gick inte att rädda.
Blev så otroligt illamående efter jag hade lämnat över jobbet. Att allt sändes live över internet gjorde det hela så mycket värre och jobbigare. Det hände där, just då! Han gjorde det framför mina ögon och det fanns inget jag kunde göra för att stoppa honom. På mitt jobb är vi inte vana vid att se dom som behöver hjälp eller som har råkat illa ut. Vi får aldrig ett ansikte på folk. Men den här dagen fick jag det. Inte bara bilderna från hägningen utan även hans profilbild på facebook, när vi jämförde bilderna för att se om det var samma person. Den här händelsen kommer förmodligen finnans kvar på min näthinna resten av mitt liv.
Som tur var såg mitt befäl att jag inte mådde bra, så han såg till att jag fick åka med till Södertälje på debriefing. Där fick jag höra vad de som var på plats hade upplevt och vad som hade hänt när de kom fram till rätt adress. Är så glad att jag fick vara med, det hjälpte mig med min bearbetning otroligt mycket.
Idag träffades vi igen, vi som jobbade med händelsen. Det var trevligt att få träffa dem igen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar