Den här veckan är han på fjället och vandrar vilket betyder att han inte har någon mottagning på mobilen, om han nu ens tog den med sig. Det känns skönt på nåt sätt att han är där för nu behöver jag i alla fall inte gå och hoppas på att han ska höra av sig. För det vet jag att han inte kommer göra.
Ser inte ens fram emot när hans vandring är över, för då kommer väl tankarna börja ta ny fart igen. Det känns på nåt sätt som jag får chansen att vila från allt nu. Och jag hoppas att jag kommer hinna bli lite starkare innan han kommer hem igen.
Jag är så trött på att må dåligt och jag är så trött på att höra mig själv säga att jag mår sådär. Jag vill ärligt kunna svara att jag mår bra när någon frågar hur jag mår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar